Via Fabretti 31

Att ta farväl har aldrig varit min starka sida

noreply@blogger.com (Sara) — Wed, 10 Oct 2007 20:05:00 +0000

Och med detta sätter jag nog punkt för den här bloggen.
Den har tjänat sitt syfte.

Ni som känner mig vet att jag säkert dyker upp snart igen, men inte på Via Fabretti. Den här bloggen har tjänat till att bearbeta en hel del smärta. Det är över.

Den behövs inte mer.

Vi fann honom!

noreply@blogger.com (Sara) — Fri, 05 Oct 2007 11:27:00 +0000

Igår kväll hände någonting som fick mig att inse det självklara och enkla.
När jag började blogga för tre år sedan, handlade det hela om att skriva av mig smärtan och sorgen över barnet jag förlorade. Jag har haft ett antal bloggar, min rastlöshet och rädsla för att såra andra människor har gjort att jag stängt dörren och gått vidare. Dock alltid med samma, om än omedvetna, motiv‚ att få ur mig ilskan, bitterheten och sorgen.

Sent igår kväll klarnade allt. Det som är viktigt är de människor som lever nu, de människor som borde stå mig nära, men som jag faktiskt inte känner. Min livslånga rastlöshet kanske är en önskan om svaren. Att förenas. Att höra till. Att finna en samhörighet.

Ett litet meddelande gjorde att sorgen drog iväg. Mitt lilla, för hon var onekligen liten, barn som föddes till att dö för tio år sedan, kommer inte att begränsa mig mer. Det är över.
Idag känner jag mig fri. Idag känner jag samma bubblande glädje som levde i mig när jag allt som oftast sprang på Italiens knaggliga gator.

Den som fick mig att inse allt det här? Jo, det var Maya. En syster som jag träffat två gånger. Ena gången när hon var i princip nyfödd och andra gången på hennes studentfest i somras.

Tack, Maya!

Knallröd skidoverall

noreply@blogger.com (Sara) — Wed, 26 Sep 2007 12:01:00 +0000

När jag var liten var jag i princip aldrig sjuk. Jag minns att jag och min kompis Lotta sjöng så högt vi bara kunde till Magnus Ugglas låtar framför spegeln hemma i mitt rum. Vi käkade krita. Med alla medel försökte vi bli hesa i hopp om att få vara hemma en dag från skolan. Blev vi hesa? Nix. När jag var 14 år skulle jag, faktiskt tillsammans med samma Lotta, sälja julgranar på Skeppsbron. Då fick jag 40 grades feber. Mamma tyckte att jag skulle rycka upp mig och gå dit och hjälpa Lotta i alla fall. Okej, jag hade kanske inte riktigt 40 grader när jag, iklädd mammas knallröda skidoverall, stod på Skeppsbron och skrek:

- Kom och köp julgranar! Kom och köp! Här finns stans finaste granar!

Men jag fick. Några timmar senare låg jag utslagen på julgranshögen och Lotta fick klara sig själv. Min mamma hade ju aldrig sett mig så dålig, så hon åkte till läkaren med mig. Eller rättare sagt, vi tog tunnelbanan dit. Jag orkade knappt gå. Väl där skulle de ta blodprov. Jag, som än idag har nån slags fobi för allt som har med blod och sånt att göra, svimmade nästan. När jag låg där på en bår skällde mamma på mig. Väste sitt klassiska:

- Sluta larva dig och ryck upp dig!

Det var ju inte så lätt och läkaren försvarade mig. I feberdimmorna log jag segerleendet.

Ni ser, den nästan enda gång jag var sjuk som liten, ung, kalla det vad ni vill, har satt så djupa spår i mig att jag kunnat skriva en sån här lång blogg om det. Om en vanlig influensa mitt i juletider. För övrigt var det första och sista gången jag sålde julgranar.

Nu är tiderna dock förändrade. En kall novemberdag för en sisådär 6 år sedan promenerade mina två förstfödda in på ett så kallat dagis. Sedan den dagen har jag allt som oftast legat däckad i otaliga dagissjukor. Dagisbaciller är inte att leka med. Så även idag. Och igår och nu är jag så jäkla (ursäkta) trött på det! Trött, grinig och sur.

Trött på att inte minnas vilka tidningar (jag har alltid haft en särskild förälskelse i just tidningar) jag läste då. Innan jag fick barn. Nu har jag fått nog; orkar inte läsa en enda föräldratidning till, orkar inte läsa om småbarnslivet, orkar inte se ett enda inredningstips för barnrum till. Det räcker nu. Jag har fått nog.

Låter jag sur och grinig? Ja, men jag sa ju att jag är det. Dagisbacillerna knäcker mig totalt.
Tips på tidningar? Någon? Som inte handlar om barn.

En svart syn

noreply@blogger.com (Sara) — Sat, 22 Sep 2007 17:18:00 +0000

Min man är en så himla skojfrisk person, tycker han själv i alla fall. För några timmar sedan kom jag hem från träningen, pigg av adrenalin och skulle sätta mig och kolla in Facebook. Då möter mig en helt bisarr syn; facebook.com är blockerad! Det kan inte vara möjligt.

Han satt och pratade i telefonen när den svarta bilden uppenbarade sig för mig. Han såg mina stora ögon och min panik. Han fortsatte att babbla på italienska.
Jag fortsatte att stirra. Min blick var svart när jag väste:

- Det är du...

Han skrattar fortfarande.

Mer Sea – merci

noreply@blogger.com (Sara) — Thu, 20 Sep 2007 18:06:00 +0000

Det är ju det här om mjölet och om det ska berikas med folsyra eller inte – vad tycker ni? Min första tanke var så enkel; självklart! Nu sitter jag här med massor med texter om mjölfrågan och då blir det genast lite knepigare.

Båten har fått ett namn nu. Namnet blir Doris Mer Sea. Det var faktiskt min pappa som mejlade och föreslog Mer Sea, samtidigt som han dillade om hav på både franska och engelska. Vad skulle jag göra? Han har förstås rätt. Hon måste heta Doris också, av högst personliga och sentimentala skäl. Det där om min mormor, ni vet.

Nej, nu har jag inte tid att sitta här längre, måste ju in på Facebook... ähh, jag menar förstås natta barn.

Jaha...

noreply@blogger.com (Sara) — Sun, 16 Sep 2007 07:47:00 +0000

Nu är det bekräftat.

En öl eller så

noreply@blogger.com (Sara) — Sat, 15 Sep 2007 19:18:00 +0000

Jag har fastnat. Skickar inbjudningar till mina vänner. Ingen svarar. Mejlar dem. Ingen svarar. Till slut ringer jag dem.

- Du måste registrera dig på Facebook!

- Äsch, lägg av... svarar de flesta.

- Jag har ju bara typ 21 vänner där ju, ställ upp nu då, hojtar jag hysterikt.

De tycker att jag är nördig. Att jag borde skriva den där grejen som ska lämnas in nu istället. Till exempel. Så jag får väl göra det, fast det hindrar ju inte att jag kollar läget på Facebook samtidigt. Skickar en öl eller två till de få vänner jag har där, eller så.

Jaja, jag ska göra nåt vettigt med mitt liv. Snart. Jag ska bara kolla en gång till...

Update: Upptäckte imorse, med kaffekoppen fortfarande i handen och lika nyvaken som jag alltid är innan jag fått två koppar kaffe, att jag fått ett akvarium. Ja, på Facebook alltså. Nu har jag ett akvarium, men inga fiskar.

Visdomsord mitt i laxen

noreply@blogger.com (Sara) — Fri, 14 Sep 2007 16:40:00 +0000

Vi åt lunch på Wayne´s idag. Varsin hälsosallad med lax. Och just när jag skar den möra laxen sa hon – som vet om allt mitt dåliga samvete över att jag kanske inte alltid varit den bästa mamman, att livet inte alltid varit en liten balett på rosor – det där självklara:

- Vet du, jag känner inget dåligt samvete alls. Jag gjorde så gott jag kunde utifrån den jag är.

Det är ju självklart. Varför har jag inte räknat ut den enkla matematiken själv?

Info

noreply@blogger.com (Sara) — Tue, 11 Sep 2007 18:17:00 +0000

Det blir inte så mycket bloggande de här dagarna. Jobbar på Mama och Family Living den här veckan.

Om den 27 augusti 1997

noreply@blogger.com (Sara) — Thu, 06 Sep 2007 19:48:00 +0000

Det är tio år sedan. Tio år sedan jag gick genom Tantolunden i gassande sol, på väg mot ett helt vanligt ultraljud. De där man liksom gör på ren rutin. Min dåvarande man gick bredvid, pratade om fotot han ville ha av barnet. Om vintern, när den skulle födas. Han visste inte då att hon skulle födas alldeles strax, bara någon vecka senare. Han hade ingen aning om att det bara var några minuter tills de skulle släppa bomben; den där om att vårt barn inte hade en chans i livet. Han var lyckligt ovetande.

En stund senare stirrade jag rakt in i barnmorskans oroliga blick. Hon rörde inte en min. Hela mitt inre visste att något var fruktansvärt fel. Hon kallade på en till. Hon rörde inte heller en min. Jag grät, fast de ännu inte hade sagt något. Min knallblåa klänning blev fläckig av salta tårar. Jag såg ingenting. Reste mig upp. De skickade oss på en akuttid till Södersjukhuset. En timme senare. Där drogs livets matta undan mina fötter. Jag grät hela vägen från Zinkensdamm till Södersjukhuset. Min man ville tydligen hålla hoppet levande. Jag var arg på honom för det. Jag visste redan.

En timme senare sa en leende läkare, hon var visst specialist på missbildningar, att min bebis inte hade en chans. Lika bra att avbryta det hela. Ja, så sa hon. Hon dunkade mig i ryggen och sa att det är tur att jag är så ung, jag har tiden framför mig. Förstod hon att hon puttade ner mig i det svartaste hål? Jag svalde tabletterna som skulle förbereda min kropp för en förlossning. Tre stycken. Hade jag något val? Hon sa att jag skulle komma tillbaka dagen efter för fostervattenprov. Jag kom tillbaka. Läkaren sa att att jag måste sluta gråta, annars fanns det risk att de sticker barnet. Och då dör det. Jag ville skrika: stick mitt barn! Låt det få slippa tvingas dö under en förlossning! Eller ännu värre – dö några minuter efter att det har fått se livets ljus. Döda det! Just så ville jag skrika. Ett älskat husdjur låter man somna in utan lidande. Varför skulle mitt barn få dö under en smärtsam förlossning?
Jag sa ingenting. Vågade inte. Jag kunde ju vara till besvär.

Någon vecka senare föddes min dotter. Efter 18 timmars fruktansvärda värkar kom hon. En liten docka på en pappershandduk. Jag vågade aldrig röra henne. Jag tittade. Vände bort huvudet och grät. De gick ut med henne.

Och där försvann allt det där som jag alltid tyckt varit en självklarhet i livet. Det var en lång väg tillbaka. Många brokiga vägar har jag gått sedan jag såg min förstfödda den 27 augusti 1997. Jag vågar knappt tro att jag äntligen hittat rätt. Jag måste våga lita på livet igen. Det är tio år sedan nu. Tio år sedan och jag kommer aldrig att förlåta mig själv för att jag inte höll i henne. Tio år som förändrat mig så totalt.

Jag vill ha mitt liv tillbaka.

En whisky i kylan

noreply@blogger.com (Sara) — Tue, 04 Sep 2007 17:15:00 +0000

Spänningen är olidlig – ska jag bli granne med min lillebror? Han är med i budgivningen på en lägenhet mitt emot oss just nu. Vid närmare eftertanke är det nog helt perfekt; då kan vi grilla på hans uteplats varje fredag eller så. Han ska bjuda min man på en whisky i kylan har han sagt. Jag lär väl få ta med mig mitt glas med rött själv, men tills dess håller jag tummarna lite extra hårt.

Update: det blir en whisky för maken. Han fick den! Han fick den! Han fick den! Och nu slog det mig – han kommer säkert att vilja bli bjuden på middag i tid och otid!??

Högklackat & bara tår

noreply@blogger.com (Sara) — Fri, 31 Aug 2007 17:41:00 +0000

Iskall viner vinden runt mina bara tår där jag trippar fram över bron med tre barn, på väg till skola och dagis. Solen ser lika varm ut som vanligt och vattnet springer omkring därnere som om det vore sommar. Det är det visst inte. Och där trippar jag, i sandaletter med höga klackar och korta byxor. Över en natt kom hösten. Det är ju inte ens september än!

Innan 1 oktober brukar jag inte ta på mig strumpor. För övrigt avskyr jag att ha strumpor på mig. Det är som att stoppa fötterna i säckar. De sitter aldrig bra. Jag får panik. Antagligen har jag fått strumpfobin med modersmjölken. En liten kuriosa; min mamma börjar aldrig med strumpor före den 1 oktober. Det var den dag jag föddes, en solig söndag för en massa år sedan. Solen sken och det var så varmt att antagligen väldigt få människor hade på sig strumpor den dagen. Nu har det blivit en princip i min familj. Inga strumpor före 1 oktober. Jag kanske ska tillägga att det är bara jag och min mor som följer den traditionen. Tyst. I yttersta samförstånd vägrar vi strumpor september ut. I år vet jag inte om jag kommer att palla – vår blodstradition är på väg att falla på dess trettiofemte år.

En libanesisk väninna brukar säga att det är stört omöjligt att ha snygga skor här i Norden.
Hon gillar inte heller strumpor.
Med ett par snygga stövlar förlåter jag dock strumporna – men då ska det banne mig vara vinter också!

Kapris sätter sprätt på den

noreply@blogger.com (Sara) — Thu, 30 Aug 2007 19:52:00 +0000

Jag vill byta layout på min blogg. Eftersom jag är totalt koko när det gäller datorer tar min käre make saken i sina egna händer.

– Den här? frågar han.

– Den där?? skriker jag.

– Ja, men det är ju lime på. Och du gillar ju lime, säger han utan upprördhet i rösten.

– Då ser det ju ut som en matblogg ju… svarar jag med stor upprördhet.

– Visst fan, det tänkte jag inte på. Du är ju en total katastrof i köket, säger han. Mycket glatt.

Precis så är det. Nu återkommer jag till det den där jobbiga tiden när jag var ensamstående morsa till små, små tvillingar som alltid sprang – men aldrig åt samma håll. Då var det stört omöjligt att laga mat. Mikron var min räddning. Och spisen var alltid skinande ren. Den användes aldrig. Mina barn fick mat, anmäl mig inte nu! Men de föredrar fortfarande Mamma Scans köttbullar framför hemgjorda. Själv levde jag på rostbiff och jordgubbar, som jag åt i soffan när barnen somnat om kvällen. Det var min tid. Några timmar senare började de vakna, en efter en. De sov nästan aldrig samtidigt. Jag är än idag övertygad om att järnet i rostbiffen och jordgubbarna gav mig orken att klara av vardagen. Ibland hände det dock att jag faktiskt åt något som jag tillagat på den där skinande rena spisen. Pasta med tonfiskssås. Försvinnande gott.

Du bryner bara lök och vitlök. Häller över en burk tonfisk. Jag brukar välja tonfisk i vatten för kaloriernas skull. Låt det fräsa ett tag. Krydda efter behag. Jag älskar starka kryddor – chili och piri-piri ska det vara! Häll över krossade tomat. Nu ska nu få ett tips från min italienske make – fast honom kände jag ju förstås inte då, när jag var ensamtående tvillingmamma med tvillingar som sprang åt olika håll – och det är att genast shoppa konserver med krossade tomater som det står Mutti på! De är de absolut bästa.
Låt det puttra bra länge. Krydda. Smaka. Rör om och låt det puttra medan du kokar pastan. Färsk pasta är ju förstås allra godast. Glöm bara inte att den ska vara al dente. Oavsett sort. Sist av allt toppar du såsen med lagom mängd kapris. Häll den över pastan. Värm lite grann och rör om. Otroligt gott!

Denna rätt avnjutes förstås helst med ett gott rödvin. Nej, nej, nej – inte måste man ha vitt vin till fiskrätter! Häromdagen drack vi ett tunisiskt vin som heter Villa Kassar. Det var det godaste vin jag druckit på väldigt, väldigt länge.

För övrigt kan jag faktiskt inte laga mat och det här är heller ingen matblogg.

Utmanad

noreply@blogger.com (Sara) — Thu, 30 Aug 2007 19:49:00 +0000

För en tid sedan blev jag utmanad av den här bloggvännen och jag ska förstås svara på åtta vanor – höll på att skriva ovanor – som jag lovat. Det är mycket möjligt, ja, säg högst troligt, att jag faktiskt missuppfattat hela grejen, men nu kör jag på mitt sätt. Ok, är ni med? Mina åtta märkligheter kommer här:

jag är extemt pedant. Ja, kanske till och med väldigt jobbigt pedant för de människor som jag lever tillsammans med. Fast de har inte sagt något. Än. Kanske bara antytt någon enstaka gång eller så.
jag är väldigt… permalosa heter det på italienska, hjälp mig – nu har jag glömt ordet på svenska! Jo, lättstött kan man nog säga på svenska. Svenskan är för övrigt mitt modersmål, men ibland snurrar hjärnan lite knäppt. Min italienske make ropar nu att den bästa översättningen är lättretad eller snarstucken. Jag tror han slog i lexikonet.
jag tror alltid det värsta. Särskilt om nätterna kommer de tankarna. Om övergivenhet och människor som försvinner för alltid.
jag målade jämt förut och var så säker på att min framtid skulle vara som konstnär. Eller möbeldesigner. Det blev jag inte.
jag är våg och har de flesta ascendenter (det heter väl så?) i just vågen. En god vän berättade för mig att det betyder att jag alltid kommer att välja de svåraste vägarna i livet. Och det har jag nog gjort. Det vill jag förstås ändra på.
på den tiden när jag var ensamstående tvillingmamma och alldeles förbannat trött och sliten, sminkade jag mig varje dag. Det var min livboj. Jag fanns där fortfarande. Någonstans bland spillrorna. Jag sminkar mig fortfarande även om jag bara ska till Konsum och köpa naturell lättyoghurt. Jag älskar naturell lättyoghurt. Oops, det blev visst två vanor i en och samma punkt. Detta beror nog på att min ene son står och babblar med mig just nu om vulkaner samtidigt som han filosoferar om dinosauriernas undergång för ganska så länge sedan.
jag gillar inte att göra ett jobb som jag inte är stolt över. Och det har jag precis gjort. Jag vågade nämligen inte säga vad jag tyckte. Då blev det såhär. Därför upprepar jag för mig själv, likt ett mantra; du måste våga tro på dig själv och säga ifrån. Om och om igen.

Handling & konsekvens

noreply@blogger.com (Sara) — Thu, 16 Aug 2007 13:54:00 +0000

Båtplatser verkar inte växa på träd. Man kan ju kanske tycka att vi borde ha skaffat en plats för båten innan vi köpte själva båten. Fast det är ju så att jag sällan tänker efter före jag handlar. Och har man väl satt sig i båten, får man väl ro den i land på något sätt...

Doris i våra hjärtan

noreply@blogger.com (Sara) — Wed, 15 Aug 2007 19:38:00 +0000

Ok, nu är jag visst båtägare. Till en vit och röd Helmsman som ska bära namnet Doris, efter min mormor. Hon som älskade havet. L och N blev nog lite chockade när vi slog till så fort, men den var röd och kärleken var liksom där med en gång. Nya dynor, bestick, tallrikar, vinglas, sjökort... Vad mer behövs?
Jo. En båtplats. Någon som har en båtplats ledig i Stockholmstrakten?

Bland snören & rep

noreply@blogger.com (Sara) — Tue, 14 Aug 2007 21:33:00 +0000

Pust. Det är tydligen ett stort projekt att leta segelbåt. E och jag är inte intresserade av samma saker; han kollar dieselmotorer kontra bensinmotorer. Inombordare eller inte. Jag å andra sidan, skriker högt av glädje om det är något rött på båten. Är kapellet rött, ja, då har båten redan vunnit min kärlek. Då skulle jag kunna ta den osedd. Och så letar jag mögelfläckar, trots att jag är medveten om att det är stört omöjligt att se en mögelfläck på Blockets och Sailguides bilder. Är det vitmålat inuti, är jag helt säker på att det inte finns några som helst mögelsporer. Har dynorna snyggt tyg – är det ett riktigt kap.
E har tålamod. Han verkar inte ens bli lite irriterad över min okunskap.

En grön båt går absolut bort. Det hade E när vi träffades. Han berättade för mig med stolthet i blicken att det minsann betyder otur med en grön båt. Vi var ute med den flera gånger. Första gången spelade majvädret oss ett spratt och visade sitt skådespel med såväl åska, hagel och snö. Det var kallt. Jäkligt kallt. Jag stod där i jeans och tunna skor. Och en liten nätt skinnjacka som pricken över i:et. Vinden piskade ögonen till tårar. De stelnade i kylan.

Nej, jag kan inte segla. Visserligen har jag befunnit mig på en segelbåt ett antal gånger. Ganska många, till och med. Det är underbart härligt att ligga på däck och sola! Ibland ropade någon till mig att akta mig för bommen. Lite störande moment i det hela, men det gick ju bra ändå. För övrigt är jag så pinsam att jag kallar linorna och allt det där för rep och snören. Och det kan man ju inte göra!

– Du, som är åländska, brukar de säga till mig.
– Vill inte du lära dig segla?
– Jag är en hejare på att ro en eka, svarar jag.

Å andra sidan, den här kvällen har gjort mig lite nyfiken på att segla i alla fall.
Och kanske lära mig vad snörena heter. Egentligen.

Med nya segel

noreply@blogger.com (Sara) — Tue, 14 Aug 2007 09:18:00 +0000

Om några dagar ska vi titta på en segelbåt. L och N följer med som moraliskt stöd och mer vetande experter. Vi passar även på att äta den årliga middagen där vid bryggan. Och om vi har tur, hinner vi kanske med några seglingsturer redan i år?

Suck

noreply@blogger.com (Sara) — Tue, 14 Aug 2007 09:12:00 +0000

Feber och vrålförkyld på sommaren? Skumt. Och inte alls roligt, faktiskt...

Så försvann hon

noreply@blogger.com (Sara) — Mon, 13 Aug 2007 20:40:00 +0000

Idag, fast för tre år sedan dog min mormor. Fredagen den trettonde försvann den människa som kanske stått mig allra närmast. Hon, som var så vacker. In i det sista. Mörk, rakryggad och med en värdighet som inte gick av för hackor. Tyst. Gåtfull. Och förbannat påfrestande ibland.

Bland Ålands kobbar och skär sprang hon barfota. Hon lärde mig allt om fisknät och hur man rensar den fulaste flundra. Bara det att jag alltid varit livrädd för fiskar. Man kan nog faktiskt kalla det en fobi. Hon rynkade på näsan åt min rädsla; tyckte att det var en skam för en åländska. Hon blickade ofta ut mot horisonten. Befallde mig att ta in dess skönhet. Den horisont som hon sett sedan den dag hon föddes. Där på udden, som hon döpte till Skvalparudden.

Och lika bra smälte hon in i sitt vardagsliv på Strandvägen. Lika tyst. Lika gåtfull och med samma raka rygg. Men så fort hon kom innanför dörren gick hon barfota. Som hon alltid gjorde på Åland om somrarna. Hon sa att det är den bästa terapin. Jag gör likadant. Det har jag alltid gjort.

Jag minns den där dagen; några dagar innan hon dog. Jag ringde henne till sjukhuset. Hon var så dålig. Om det låtsades hon inte om. Hon ansträngde sig in i det sista. Samma ljusa och unga röst som alltid svarat i telefonen. Det första telefonnummer jag lärde mig.
Någon dag senare satt jag vid hennes säng. Med de där ilsket ceriserosa skorna på mig som hon avskydde. Jag var brun. Uppvikta jeans och kläder direkt från stranden. Jag grät. Min sorg visste inga gränser. Hon blundande, rörde inte en min. De trodde inte att hon hörde något. De sa att vi kunde gå. Ja, de skulle ringa när det hände något.

Mamma och morfar gick ut. Jag stod kvar en stund vid henne. Ropade något till mamma ute i korridoren och då blinkade hon. Tittade på mig. Det såg ut som om hon ville säga något. Orden kom inte fram, men en arm rörde sig. Jag ropade ännu högre. Skrek att hon vaknar. De sa att jag inbillade mig. Jag tittade in i hennes ögon. Blicken var så intensiv. Det var som om orden inte behövdes. Hon blundade igen. Jag kände mig mer förvirrad än vanligt.

Och jag gick därifrån. Någon dag senare dog hon. De sa att hon aldrig vaknat. Jag vet att hon gjorde det. Varför stannade jag inte? Varför blev jag nästan rädd? Varför kom jag inte tillbaka nästa dag, innan det var för sent?

Hon var min trygghet. Jag borde ha besökt dem oftare de senaste åren. Fast jag ringde varje dag. Det första nummer jag lärde mig kan jag i sömnen. Jag ringer det fortfarande. Nu är det morfar som svarar.
Hon finns i mina tankar. Ofta.

Nya tag

noreply@blogger.com (Sara) — Thu, 09 Aug 2007 06:11:00 +0000

Nya tag börjar idag. Vardagen är här och nu ska jag iväg och träna, knappt vaken. Fem pass i veckan är planenerade; två styrka och tre kondition. Minst. Det hade jag som rutin för inte så värst länge sedan.

Helgen ska tillbringas på landet med vänner. Ganska många, till och med. Och det är väl inga hinder att spåra ur, eller hur? En simtur i poolen på morgonen eller kanske en och annan joggingrunda?

Det är bara att köra. Nu. Träningskläderna väntar på mig...

Loppis

noreply@blogger.com (Sara) — Mon, 06 Aug 2007 19:35:00 +0000

Det var loppis på landet igen. Som det är varje lördag. Varje år. Samma skrangliga skylt där det står skrivet "LOPPMARKNAD" med gråsvarta ojämna bokstäver. Varje år går jag dit och varje år ser jag i princip samma saker. Garaget är översvämmat av gamla grejer. Jag köper nästan aldrig något. Jo, en gång för många år sedan, då jag var gift med min första man och kände mig lite smått osäker på vad jag ville i livet; då köpte jag två ljusstakar. Fem spänn kostade de. Idag står det i ett förråd på landet. Insvepta i spindelnät. Jag såg dem häromdagen och lät dem stå kvar. Jag har faktiskt aldrig tyckt om dem.
För övrigt är jag en person som ständigt rensar. Vill inte ha en massa grejer, de stressar mig. Hindrar min frihet. Så känns det.
Och nu vet jag faktiskt lite mer vad jag vill i livet. Ljusstakarna får stå kvar i förrådet.

Kräftor

noreply@blogger.com (Sara) — Fri, 03 Aug 2007 13:11:00 +0000

Nu försvinner jag ett par dagar; ska på kräftskiva och lite annat skoj.

Ha en trevlig helg!

Om ett samtal

noreply@blogger.com (Sara) — Thu, 02 Aug 2007 18:01:00 +0000

Vi pratade länge i telefonen alldeles nyss. Om två av mina tre barn som är där på landet just nu. Om vädret. Om meningslösheten som kan kännas i livet ibland; vi vill ju leva för alltid. Om rynkor, om hur vackert hon faktiskt tycker att det är med ett åldrat ansikte. Jag höll med. Det är vackert, livets fåror. Vi pratade även om vad vi ska ta med oss ut till landet att grilla imorgon.

Då, mitt i samtalet slog det mig; vi är så nära, så himla nära. Och så lika till utseendet. Det har alltid alla sagt. Ändå är det som om vi tassar runt på tå. Ja, det är något som vi inte vågar närma oss av rädsla. För att förlora varandra? För en sanning vi inte vill höra? Fast egentligen kanske det, helt enkelt, är bäst att ha det som vi har det. Vi levde så tätt intill, tills den dag det kom en lillebror och flera nya människor som skulle bli en ny familj. Då var jag 12 år och valde på något sätt att lämna bubblan. Sedan den dagen är det han som står där, tätt, tätt intill. Jag gick ut i livet. Kanske lite sårad? Med högmod? Min stolthet, över jag vet inte vad, fick mig att lämna min plats till honom. En ny familj hade skapats. Nu har rollerna stabiliserats. Även om jag fortfarande söker några pusselbitar.

Det här kommer jag förmodligen inte att publicera på bloggen. Och om jag ändå gör det, blir det antagligen raderat senare ikväll. Av mig. Jag kan nämligen inte tänka riktigt klart just nu – har nog ätit alldeles för lite kolhydrater idag. Då funkar inte min hjärna.

Nu ringer klockan- lasagnen är klar.

94 år & blodsbandstrubbel

noreply@blogger.com (Sara) — Tue, 31 Jul 2007 19:25:00 +0000

– Kom in, sa hon och öppnade dörren till sitt gula gavelradhus med trädgård i perfekt skick. Rak i ryggen och med en ljusblå klänning. Hon visade oss genast säcken med ogräs som hon samlat ihop.

Hon fyller 94 år i höst och bor helt själv. Två våningar städar hon själv varje dag. Inte ett dammkorn syns. Hon sköter trädgården. Promenerar en timme för att handla. Varje dag. Pratar som hon gjort sedan den dag jag träffade henne för första gången. Jag minns att jag tyckte att hon vad väldigt gammal redan då. Då var jag 12 år. Nu är jag 34. Hon är min lillebrors farmor. Hon bakar de godaste havreflarnen, även om det var länge sedan jag smakade dem.

Igår hälsade vi på henne. Min ene son funderade en stund och frågade sedan om hon är morbrors farmor. Jag sa ja. Var är din farmor, frågade han mig. Jag berättade att hon dog innan jag föddes. Han undrade om hon inte kan vara min farmor också. Jag drack lite kaffe och visste inte riktigt vad jag skulle svara. Samma son frågade för en tid sedan om inte deras lillasysters farmor Claudia också kan vara deras farmor. Ibland är livet i en pusselfamilj inte alltför lätt. Jag har själv levt det och mina barn lever rakt i det just nu. Känslor åker hit och dit. Vart hör jag?
Fast i slutändan är vi väl ändå alla bara människor som möts i livet?

För övrigt önskar jag att jag blir lika pigg som min lillebrors farmor när jag blir gammal. Med undantaget att jag nog aldrig kommer att baka några spröda havreflarn.