Bland snören & rep

Pust. Det är tydligen ett stort projekt att leta segelbåt. E och jag är inte intresserade av samma saker; han kollar dieselmotorer kontra bensinmotorer. Inombordare eller inte. Jag å andra sidan, skriker högt av glädje om det är något rött på båten. Är kapellet rött, ja, då har båten redan vunnit min kärlek. Då skulle jag kunna ta den osedd. Och så letar jag mögelfläckar, trots att jag är medveten om att det är stört omöjligt att se en mögelfläck på Blockets och Sailguides bilder. Är det vitmålat inuti, är jag helt säker på att det inte finns några som helst mögelsporer. Har dynorna snyggt tyg – är det ett riktigt kap.
E har tålamod. Han verkar inte ens bli lite irriterad över min okunskap.

En grön båt går absolut bort. Det hade E när vi träffades. Han berättade för mig med stolthet i blicken att det minsann betyder otur med en grön båt. Vi var ute med den flera gånger. Första gången spelade majvädret oss ett spratt och visade sitt skådespel med såväl åska, hagel och snö. Det var kallt. Jäkligt kallt. Jag stod där i jeans och tunna skor. Och en liten nätt skinnjacka som pricken över i:et. Vinden piskade ögonen till tårar. De stelnade i kylan.

Nej, jag kan inte segla. Visserligen har jag befunnit mig på en segelbåt ett antal gånger. Ganska många, till och med. Det är underbart härligt att ligga på däck och sola! Ibland ropade någon till mig att akta mig för bommen. Lite störande moment i det hela, men det gick ju bra ändå. För övrigt är jag så pinsam att jag kallar linorna och allt det där för rep och snören. Och det kan man ju inte göra!

– Du, som är åländska, brukar de säga till mig.
– Vill inte du lära dig segla?
– Jag är en hejare på att ro en eka, svarar jag.

Å andra sidan, den här kvällen har gjort mig lite nyfiken på att segla i alla fall.
Och kanske lära mig vad snörena heter. Egentligen.