Champagne utanför deras fönster

Vi har känt varandra sedan vi var 6 år gamla. Följt varandra genom livet, även om vi stundtals valt helt olika vägar. Hon är en av mina allra bästa vänner; just för att vi känner varandra sedan början liksom.

För en stund sedan ringde hon. Med besvikelse i rösten sa hon:

- De står här ute allihop och dricker champagne! Jag står här och skalar potatis och utanför vårt fönster står de! Alla!

Jag fattade först ingenting. Sedan förklarade hon att alla deras grannar hade grillfest och drack Champagne. I princip utanför deras köksfönster. Allt medan hon stod och skalade den där potatisen.

Utanför lekte barnen tillsammans. Samma barn som deras dotter leker med varenda lediga stund. Dottern stod och tittade ut genom fönstret, medan mamman skalade potatis. Hon undrade varför hon inte fick vara med? De leker ju alltid annars. De vuxna drack Champagne och bar fram grejer till grillningen. Barnen lekte. Och en familj fick inte vara med.

Jag fattar ingenting. Hur kan man göra så? De bor ju fyra familjer som i ett egen liten vrå. Barnen leker alltid tillsammans. Min väninna har deras barn hemma hos sig varje dag. Och så får de inte vara med. De står och dricker Champagne och skrattar utanför deras fönster.

Jag blir helt matt. Vuxna människor! Jag som sa till mina killar att de får bjuda alla i klassen eller bara killarna. De fick inte välja ut några. För jag klarar inte ens av tanken på den där stackaren som inte får vara med, inte är bjuden, som är utelsuten ur gemenskapen. Utesluten ur gruppen. Mina ögon tåras av bara tanken.