I oansenlig tub

Som jag har letat efter den! Som jag har spenderat pengar i mitt letande. Som jag har provat det mesta. Jag pratar om ansiktskräm. Ett ord som låter hellarvigt i mina öron. Varför vet jag inte- kanske för att jag tills för några år sedan inte behövde någon. På sin höjd tog jag lite Atrix handcreme samtidigt som jag smörjde in händerna. Men detta var på sin höjd, alltså. Och mer; jag tvättade mig alltid med vanlig tvål i ansiktet. Hård tvål. Oliv allra helst. Det ska jag för övrigt börja med igen, min hy förändrades radikalt i samma stund som jag började med en massa konstiga rengöringskrämer och mousser och grejer.

Åter till ansiktskrämen. I några år har jag provat det mesta, utan att bli det minsta nöjd. Men igår fann jag den som jag letat så länge efter- i en oansenlig liten vit metalltub på Hälsokosten stod den. Dammig var den också. Dr Hauschka. Jag kan glatt erkänna att jag var misstänksam till en början. Det slutade iallafall med att jag gick hem med den där oansenliga lilla tuben för 180 spänn i en prasslig vit påse. Och vaknade med den lenaste huden.

Helt klart överlägsen Elisabeth Ardens Eight Hour Cream, som jag envisas med att alltid köpa på flyget från Milano. Fast den köper jag nog mest i ett försök att finna någon slags glamfaktor.