Idag är det dags. Om några timmar ska jag möta min pappa på Stadsgården för att tillsammans hitta till min systers skola. Det är lite spännande med studenten iallafall. Jag minns min egen, en lika solig dag som idag. Fast 1992. I den stunden som jag sprang ut genom Södra Latins portar – visste min lycka och min nyvunna frihet inga gränser.
Snart dags att välja klänning och försöka sminka över spåren efter en sömnlös natt. Barn med vattkoppor är inte bra för skönhetssömnen.
Hon önskade sig ett tält. Jag köpte ett armband.
Attans, nu börjar det kännas lite nervöst iallafall – jag ska faktiskt träffa min syster för första gången!
08 juni 2007
Genom porten
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Vilken fanatastisk blogg! Precis en sådan blogg jag älskar att läsa... kan somna av trøtthet åt bloggar där det i detalj står skrivet om att då gjorde vi det, sen fikade vi, sen åkte vi dit och gjorde det...
Halkade in här på ett bananskal førresten =) ! Namnar är vi, tre barn och man har jag också, jobbar vansinnigt mycket (fotograf och ssk), bakar aldrig längre och bor utomlands :) !
Lycka till med att lära känna din syster!
Ha en flott sommar!
Oj, vad spännnde att träffa din syster för första gången, vad pirrigt det måste kännas! :-)
Här minns jag studenten mycket väl, tog den för någon vecka sen faktiskt. *s* Har kompletterat på Komvux så att jag äntligen har ett slutbetyg, såå skönt.
Hoppas vattkopporna ger med sig snart, inte kul att ha såna när det är 30 grader varmt...
Kram!
sara i norge – tusen tack! Och välkommen hit!
isa – det blev en superhärlig dag! Och nervositeten försvann snabbt. Dessutom var det väldigt trevlig att få träffa pappa också. Och alla andra.
Grattis till dina slutbetyg!
Angående vattkopporna: så har bara ett av tre barn fått det än. Om vi har otur betyder det att de andra två får det när vi är i Italien. Pust.
Vad spännande det låter att du ska träffa din syster för första gången! Hoppas att allt gick bra
:-)
Hej Sara! Berätta mer... vill läsa om mötet (möterna, din pappa med!) och tiden däremellan och hur nervositeten rann bort :)
Kram och tack för kommentarer "hos mig"
Ciao!
Hur gick det!?
/aha
sarachella – det gick jättebra!
var dags glimtarn – lite kort info i inlägget ovan. Nervositeten, ja, den rann bort i samma stund jag såg min pappa komma gånedes över Stadsgården. Brun och lycklig över dagen.
aha – det gick superbra! Vad kul att du är tillbaka med en ny blogg!
Skicka en kommentar