En gammal själ

Borde skriva nåt, men ärligt talat- jag har tappat lusten helt för att blogga. Skumt, jag som bloggat i två år. På lite olika ställen, kan tilläggas.
Mina söner tittar just nu på Melodifestivalen. Jag har bara sett en bråkdel av programmet, men röstar absolut på Caroline af Ugglas. Bara för att det är hon. Minns en dag när jag mitt liv var som en enda dimma av trötthet och jag läste en intervju med henne. Hon sa nåt i stil med att "jag är ingen bebismamma, jag blir uttråkad av bebisar". Exakt så har jag alltid känt. Med alla mina tre barn. Och plågats av ett fruktansvärt dåligt samvete. Däremot älskar jag dem över allt annat.
Så, från och med nu tänker jag inte ha dåligt samvete över allt.

Nettan och Mika var här och åt middag idag med 4 veckors dottern Vilma. Hon skrek och när hon inte skrek sov hon. Eller åt. Fast det är klart, några korta stunder var hon vaken. Jag höll i henne och hon tittade rakt in i mina ögon med sina; en blick som såg ut att vara från en gammal själ. Jag talade om för henne att jag är hennes moster. Hon tittade på mig på sitt genomträngade sätt, som om hon redan visste allt...

Jag tog en klunk vin och sa till henne att när hon blir lite större, ska vi gå på shoppingrundor hon och jag. Hon fortsatte att titta rakt igenom mig på sitt genomträngande sätt.
Välkommen till världen, Vilma!