Gurkfrukost & en gnutta soul därinne

I söndags hörde jag min lillebror på radio. Han hade mejlat in till morgonpasset och önskat en låt. Programledarna ringde upp honom några dagar innan och ville att han skulle vara med i programmet, eftersom hans brev var så roligt och fyndigt. Jag är ingen musikexpert- herregud, jag erkänner ju att jag lyssnar på Pupo när jag städar- så av hans musikanalys och att slänga sig ut genom ett fönster samt att han fann soulen långt där inne i låten; ja, det förstod jag inte mycket av. Det hade han nog inte väntat sig heller.

Så frågade de honom vad han gör just nu. Min bror svarade att han äter frukost. Vad äter du då? Gurkmacka, svarar han. Som om det vore den självklaraste sak i världen. Då utbrister programledaren, på den allra härligaste finlandssvenska: -Har du bara gurka på mackan?

Det låter ju inte så kul såhär, men jag skrek av skratt. De analyserade hans hittade soul i låten efteråt och avslutade med: - Hoppas att han har det bra nu med sin gurkfrukost!
På samma härliga finlandssvenska.

Jag skrek ännu mer av skratt.

Snabb blogg idag. Har en nyhetsartikel att skriva klart och jag har inte ens lyckats få tag i intervjupersoner. Och min bror, ja han sitter nog och äter sin gurkmacka just nu, som sig bör.