Vi vet att du sitter fast, hjälp är på väg!

Hade precis slängt soporna och sprang in i hissen igen. Var sen, skulle hämta barnen i skolan och på dagis. Kollade mig i spegeln, sådär som jag alltid gör, rättade till jackan och en hårslinga och PANG! Det blev tyst. Hissen rörde sig inte en millimeter.

Ögonen spärrades upp, sen tog ilskan över. Ringde på larmknappen. En röst sa att hjälp är på väg.

15 minuter senare stod jag fortfarande och glodde på mig själv i spegeln. Ringde på larmknappen igen.

- Vi vet att du sitter fast, hjälp är på väg, sa rösten.

- Ja, men det sa ni ju för 15 minuter sen också, skrek jag.

Pratade med maken i mobilen samtidigt som nån bultade ilsket på hissdörren därnere. Nu tog irritationen över min hjärna helt.

- Dessutom står nån idiot och bankar på hissdörren, skrek jag i luren.

Självklart hördes det ner.

- Jag ringer efter hjälp, skrek den bultande mannen.

- Ok, tack, svarade jag med generad ödmjukhet.

30 minuter senare bänds dörren upp och jag får hoppa ut. Hissmontören ler och den bultande mannen var ordförande i föreningen. Han skrattar så han kiknar. Jag också. Och känner mig ganska dum över att ha kallat nån idiot. Det är liksom inte min grej riktigt...

Förresten har jag hört att det är bra att gå i trappor. Man får snygga ben och snygg rumpa av det.