Han dansar in Stockholm

Dansmuséet i Stockholm presenterar nu den världsberömda Art Nouveaukonstnären Alphonse Mucha. I en röd, dunkel värld lyser hans alster med virvlande former upp.

De blodröda väggarna är som sammet och sveper in en i dess egen värld. De andas mystik. Muchas verk ramas in av det röda. Det är alldeles folktomt. Bara några få steg hörs slå mot det mörka stengolvet. Men bara för en kort stund, snart blir den lilla lokalen full av besökare. Många unga. Ett ungt par med en marinblå barnvagn från 70-talet går förbi. Besökarna tittar, begrundar och tyst småprat hörs lite överallt.

- Det är ovanligt många unga som kommer till den här utställningen, betydligt fler än vad vi brukar ha och det är många som kommer hit som inte brukar gå på muséer så ofta. Det är jätteroligt att utställningen fått en så positiv respons, säger Sofie, som arbetar i receptionen på Dansmuséet.

Tjeckiskfödda Mucha gjorde succé i Paris på 1890-talet och bidrog till att göra Art Nouveau till sin tids ansikte. Innan hade han hankat sig fram som en illa betald illustratör i såväl Prag som Paris. Mötet med den kända franska teaterdivan Sarah Bernardt kom att bli hans lycka. En affisch för henne blev hans genombrott och fick Paris att älska honom. För 30-40 år sedan blev Mucha högaktuell igen, i samband med flower-powertiden och den psykedeliska konsten. Och det är framför LP-fodralen, alldeles vid utgången, inspirerade av Mucha, som många av utställningens unga besökare uppehåller sig allra längst.

- Mucha är så himla bra! Han är cool. Jag gick hit eftersom jag verkligen gillar hans affischer. Men utställningen är ju alldeles för liten! Herregud, det finns så mycket bra som han har gjort! Han är så gränsöverskridande, det virvlar ju om hela honom, säger Peter som är en av de yngre besökarna.

Drygt 160 av hans verk visas på Dansmuséet, som är ett museum för dans, teater och bildkonst. Utställningen har producerats av The Mucha Foundation i samarbete med Amos Andersons konstmuseum i Helsingfors. De vackra affischerna som är så typiska för honom, snirkliga och fulla med ornament till bristningsgränsen. Det rinner över av detaljer. Här finner vi ofta vackra kvinnor med hår som sveper över hela affischen. Han ville att alla skulle få ta del av det vackra och gjorde även mycket bruks- och nyttoföremål. Några smycken som var en gåva till hans fru går att beskåda i en monter. Här visas också hans mindre kända akvareller, skisser och porträtt. Akvarellerna är dunklare och mer ångestladdade. De verkar förvåna många av dagens besökare.

- Jag trodde inte att han även målade på det sättet! Det är så olikt honom. Men vilket geni han var, så mångsidig, utbrister Lena, som är på Dansmuséet för första gången.

Hon har lockats hit av en vän och är positivt överraskad av utställningen. Det är inte så ofta som hon går på muséer, men Mucha lockade. Hon har alltid tyckt om hans affischer och ville se mer.

- Det är så otroligt modernt. Man kan inte tro att de gjordes för så länge sedan, säger Lena.

De ofta stora affischerna dominerar. Många är väldigt vackra. Och en del är vackra i det fullkomligt brutalt råa; en vacker kvinna står leende med snirklande ornament runtomkring sig och hela bilden utstrålar harmoni tills man ser den blodiga kniven i hennes hand. Och offret som ligger livlöst vid hennes fötter.

Det är lätt att drömma sig bort bland Muchas affischer, akvareller och fotografier. Bland de svartvita fotografierna fascinerar ett foto av Paul Gauguin som avslappnad sitter utan byxor och med sladdrig skjorta och spelar piano. Där finns även ett foto av en man insvept i ett nät och han sitter i en stil som liknar en tvättäkta Spindelmannen-posé. Det känns på ett sätt väldigt modernt. I fotografierna verkar en slags minimalism råda, inte alls som i de svulstiga affischerna.

Röster hörs överallt i lokalen. Några tjeckiska. Några engelska och tyska. Men allra flest svenska röster. De ler. Tittar. Går tillbaka och tittar ännu mer. Står nära för att inte missa några detaljer. För i Muchas affischer finner man något nytt varje gång man betraktar dem. De är som staden Rom, man måste se dem flera gånger innan man ens har börjat nå kärnan.

Ett tips är att äta lunch på Medelhavsmuséets Bagdad Café efteråt. Det ligger alldeles bredvid. Och när man ändå är där- varför inte ta en sväng bland mumierna också? Därefter kan man alltid gå tillbaka till Dansmuséet och titta på den 28-minuters långa filmen om Mucha och hans konst. Entrébiljetten gäller hela dagen.