På en liten restaurang med rödvitrutiga dukar hemma i Gamla stan, fick jag en gång när jag var kanske en sisådär fem, sex år, en Big-Packlåda av mammas vän Douglas. Lådan var gul, jag minns det såväl. Jag öppnade och tittade. Full av förväntan. Där i den gula glasslådan, låg två små vattensköldpaddor. Jag tittade på dem och log. Ljusen på bordet lyste sådär varmt.
Min lycka var stor, men störst var den nog den gången pappa stod där i vardagsrummet med den gråa kattungen John Silver innanför jeansjackan.
Vi var ofta ute och åt när jag var liten. Än idag är det bland det mysigaste jag vet. Allra helst där borden har rödvitrutiga dukar och levande ljus är såklart ett måste. Det har jag alltid hemma på bordet. Så fort augusti kommit, tänder jag ljusen. Det sitter i sedan barnsben. Igår plockade jag undan ljusstakarna. Sommaren är här. Och Italiens dofter börjar redan nå mig.
Känsla av sötdoftande kvällar och solmogna frukter.
Bland annat.
19 juni 2007
Bland rödvita dukar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
ja, visst är det nåt speciellt med rödvitrutiga dukar och stearinljus på restaurang... hög mysfaktor:-)
Och snart bär det iväg för oss också... :D
Vilka härliga minnen och så himla bra beskrivet! Du skriver verkligen jättebra. SÅ mycket känsla på några få rader.
Hoppas ni får en underbar semester i Italien!
Kram
Isa
Men åh! Där är du ju! Som jag har saknat din blogg! Och så dyker du upp i Mama :)
Njuter skamlöst av dina härliga beskrivningar av Italien och fnissar roat åt äventyren med barnen. Jag har sagt det förut - du skriver fantastiskt!
Kramar från "Ally2" ;)
Skicka en kommentar