Och med detta sätter jag nog punkt för den här bloggen.
Den har tjänat sitt syfte.
Ni som känner mig vet att jag säkert dyker upp snart igen, men inte på Via Fabretti. Den här bloggen har tjänat till att bearbeta en hel del smärta. Det är över.
Den behövs inte mer.
10 oktober 2007
Att ta farväl har aldrig varit min starka sida
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 comments:
Jättetråkigt att du slutar blogga här men jag är så otroligt glad för din skull! Helt fantastiskt att läsa dina rader som verkligen andas lättnad och glädje.
Hoppas att du dyker upp snart, någon annanstans för nu har jag ju blivit beroende av dina texter som är så bra!
Stor kram och tack för att jag har fått läsa här!
//Isa
Arrivederci! Hoppas att du hor av dig nar du valt en ny blogg.
Kram Asa
På återseende Sara! Jag har tyckt om att titta in hos dig då och då. Dina ord berör och jag kommer att sakna dessa stunder. Men du är alltid välkommen till min blogg och börjar du blogga igen så hoppas jag att du meddelar adressen ;D
Kram Jessika
Tu mi fai sapere ;-)
(Jag känner ju dig, väntar gärna på nästa bloggprojekt) :-)
På återseende kära mammavän. Skönt ändå att läsa att ditt sorgearbete är över.
Kram till dig och din fina juniflicka. :-)
Åh, vännen... Skönt att du kan ta ett steg till. Hoppas du hojtar till när du startar upp en ny blogg, jag vill så gärna följa med :) Stora kramar till dig.
Hej så länge!
Det låter Underbart för dig HA DET GOTT
Och jag som precis har hittat hit.......
Hoppas du dyker upp på något annat vis.
Kram Jes
http://
vitavillavila.blogspot.com
Skicka en kommentar